Adel Elsayed Sparr arbetar som kommittésekreterare hos Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism sedan ett år tillbaka. På konferensen Forum mot Extremism den 14 november kommer han att berätta om vikten av att höja beredskapen samt arbetet för att omsätta kunskap och strategier till beprövade arbetssätt och konkreta metoder.

– Vi har fokuserat mycket på forskning och kunskap. Men vi har en lång väg kvar att gå när det gäller arbetssätt och metoder för kommunal verksamhet och det är där tyngdpunkten i arbetet mot våldsbejakande extremism måste ligga framöver.

De två stora våldsbejakande miljöerna i Sverige är vit makt-miljö och den islamistiska extremismen. De våldsbejakande miljöerna förändras över tid.

– Vi ser förändringar när det gäller hur mycket våld man är beredd att använda, men framförallt metoder, taktik och budskap. Även vilka sakpolitiska frågor man hakar upp sig på och vill driva, hur rekryteringen ser ut och vilka målgrupper man vänder sig till, berättar Adel Elsayed Sparr.

Rekryteringen till den islamistiska extremismen sker mer och mer via sociala medier och krypterade appar. I vit makt-miljön har organisationen blivit mycket mer sofistikerad än på 90-talet.

– På den tiden överlappade vit makt-miljön med fotbollshuliganism. Våldet stod i centrum men var liksom inte sammankopplat med de ideologiska målen. Så ser det inte ut idag, och man måste ta höjd för att vi inte vet hur det kommer se ut om tio år, menar Adel Elsayed Sparr.

Alla kommuner ska ha en beredskap för att hantera våldsbejakande extremism. Det innebär att man ska ha en handlingsplan att gå efter om något händer. Den ska innehålla tydlig planering för vem man ska kontakta, vilka funktioner som ska aktiveras och vilka åtgärder man ska sätta in vid en eventuell händelse.

– Många kommuner är ju väldigt små vilket betyder att det inte är ekonomiskt försvarbart att ha en hel grupp som bara arbetar med våldsbejakande extremism. För de flesta kommuner handlar det här om ”sällan-ärenden”. Däremot måste handlingsplanen finnas som beredskap om man får ett fall, säger Adel Elsayed Sparr.

Att ta fram konkreta arbetssätt och metoder är väldigt viktigt och har hög prioritet. Men det är svårt att komma åt extremister som inte begår kriminella handlingar.

Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism har jobbat mycket med forskning och kunskap. Till exempel har Christoffer Carlsson, forskare i kriminologi, på uppdrag av samordnaren skrivit kunskapsöversikten ”Att lämna våldsbejakande extremism” där han går igenom vad man vet om avhopp från extremist-miljöer och vilka förutsättningarna är för att det ska funka.

– Jag tror inte att man ska vara rädd för att titta på vad vi har idag när det gäller arbetssätt och metoder, men samtidigt fundera på brister, hinder och möjligheter. Det finns till exempel olika samtalsgrupper för anhöriga, såsom föräldragrupper i kommunal regi, eller samtalsstöd och coachning för personer som vill bryta en destruktiv livsstil. Om man för ihop sådana arbetssätt och metoder med kunskapen som finns om extremism kan man göra något konstruktivt, avslutar Adel Elsayed Sparr.

På Forum mot Extremism den 14 november kommer Adel Elsayed Sparr att prata mer om det nationella arbetet mot våldsbejakande extremsim.

Text: Elin Bisander