Strömsunds kommun har många års erfarenhet av att arbeta med ensamkommande som fått nekad asyl. På Forum om Återvändande, 27 april, delade Elisabeth Lindholm, utvecklingsledare i Strömsunds kommun, med sig av kommunens arbete.

– 12 000 invånare. Vi var 4000 utrikesfödda 2005, det var majoriteten norrmän och någon enstaka dansk. Så ser inte läget ut i dag. Sedan 2006 har vi haft, i relation till befolkningen, ett väldigt stort mottagande. Till skillnad från andra kommuner i Norrlands inland har folk stannat kvar i vår kommun, inleder Elisabeth Lindholm.

I dagsläget är 11 procent av befolkningen i Strömsund utrikesfödda och ungefär 20 procent av eleverna i kommunen är andraspråkselever.

Elisabeth Lindholm arbetar som utvecklingsledare på Resurscentrum integration. Ett centrum med fokus på barn och ungdomar som bland annat ansvarar för att implementera och utveckla projekt. Däribland har centret arbetat med projektet Återvändande ensamkommande.

Projektet startades efter att ett flertal barn och ungdomar med avslagsbesked avvek från kommunen.

– Vi tyckte att det här var ett problem. Vi försökte få fram statistik på hur många unga som hade avvikit runt om i Sverige, men det fanns ingen. Vi kollade om det fanns någon som hade jobbat med det här problemet, men det fanns ingen. Då tänkte vi att vi skulle prova, berättar Elisabeth Lindholm.
Enkätundersökning och djupintervjuer skickades ut till personer runt om i Sverige samt medarbetare inom Strömsunds kommun.

– Vi kom fram till att de utgångspunkter vi behöver ha i beaktning är långa väntetider och att de diffusa framtidsutsikterna inte främjar barnen. Hur håller man uppe motivationen för skola och fritidsaktiviteter?

Undersökningarna visade att dessa situationer var svåra att hantera för barnen och ungdomarna men även för de vuxna som befinner sig runt omkring dem.

– Det vi snabbt slog fast var att ett avslagsbesked inte bara var ett avslagsbesked utan ett besked. Ett besked är något som automatiskt innebär en förändring i barnets liv och framtid. Även om man får ett besked om uppehållstillstånd är det en radikal förändring i barnets liv och det är något som alla vuxna måste ta hänsyn till, förklarar hon. För alla barn, oavsett reaktion, innebär det beskedet förändrade förutsättningar som boendet, skolan och socialtjänsten måste ta hänsyn till.

Förstudiens rekommendationer
Genom förstudien kom man bland annat fram till att alla nyckelpersoner kring barnet eller ungdomen måste ha en gemensam kunskap om vad beslutet innebär för personen ör att kunna bemöta personen. Dessutom måste det finnas forum för samtal och dialog, handledning för gode män samt en utvecklad samverkan.

Förstudien visade även att det behövs reflektion kring sekretess, en plan för krishantering samt att arbetet i väntat på återvändande utvecklas.

Förhålla sig till Migrationsverkets beslut
Elisabeth Lindholm förklarade att man beslutat att all personal inom kommunen måste förhålla sig till det beslut som tagits av Migrationsverket.

– Vårt förhållningssätt är att vi har att förhålla oss till statens beslut. Jag som offentlig tjänsteman eller offentligt anställd förhåller mig till vad staten har beslutat. Mitt ansvar är att göra det bästa för barnet under förutsättningar att barnet ska återvända. Övrigt får jag göra på min fritid.

Den här artikeln är baserad på anförande från Forum om Återvändande den 27 april 2017, anordnad av Integrationsforum. Under dagen fick deltagarna ta del av anföranden från bland annat Rädda Barnen, Migrationsverket och Svenska Afghanistankommittén. För information om kommande konferenser besök vår sida för konferenser eller anmäl dig till Integrationsforums nyhetsbrev här nedan.