För några år sedan var vi många som skrattade gott när president George Bush under ett tal sa att ”Ibland vet inte den vänstra handen vad den högra gör” samtidigt som han höll upp höger hand för vänster och tvärtom. Lika mycket skrattar jag inte nuförtiden för ungefär så är det när det gäller samverkan mellan olika myndigheter, skolor och andra inblandade aktörer kring SFI. Det är som att ingen egentligen vet vad den andre gör och ofta inte ens varför.

Föreställ er följande: Hamed kommer från Syrien som asylsökande till Sverige. Efter en mödosam asylprocess får han till sist det efterlängtade, men dock tillfälliga, uppehållstillståndet. Nu kan han äntligen börja på SFI! Men…vilken SFI? För nu behöver Hamed välja vilken utbildningsanordnare han ska söka till, den kommunala skolan, folkhögskolan eller kanske den där friskolekoncernens SFI? Hamed bestämmer sig för den kommunala även om det är rätt lång kötid. Under väntetiden får han i alla falla träffa handläggare vid kommunens integrationsenhet och Arbetsförmedlingen och blir inskriven i etableringsprogrammet. Både hos Arbetsförmedlingen och integrationsenheten får han berätta om sin studiebakgrund, arbetserfarenhet och mål för framtiden och en individuell handlingsplan upprättas hos vardera handläggare. Nu blir det äntligen dags för SFI också! Där träffar Hamed en studie- och yrkesvägledare och nu får han berätta samma saker igen och en tredje plan upprättas men än så länge finns det ingen annan än Hamed själv som vet om planerna är samstämmiga. Kanske man hade kunnat snabba på processen något genom att planerna faktiskt synkas och stäms av med varandra?

Eftersom Hamed arbetat som lärare i Syrien och har lång studiebakgrund placeras han i 3C och tanken är att hans tid på SFI ska bli kort. Men trots studievana och motivation kämpar han. Han kämpar med tankar kring familjeåterförening, stress över det tillfälliga uppehållstillståndet och ständig oro över familj och vänner som är kvar i Syrien. Svenskan är svår och Hameds progression är långsam. Läraren börjar fundera över om han inte är placerad på fel studieväg? Sagt och gjort, efter 10 veckor hamnar han nu på studieväg 2 hos en annan lärare. Överföringen lärarna emellan säger inte så mycket om Hameds progression i förhållande till kunskapskraven för läraren i 3C hade i snitt 35 elever i klassrummet varje dag och har inte hunnit bilda sig större uppfattning än att ”det tar tid för Hamed och att han behöver bli bättre på att skriva”. Så det blir lite som att börja om från början för Hamed för den nya läraren behöver såklart tid på sig för att bilda sig en egen uppfattning om hans kunskaper. Skrivandet börjar gå bättre men läraren på 2C bekymras över att Hamed nästan bara pratar engelska och undviker att prata svenska. Kanske praktik vore bra? Fast nej. Det fanns inga lediga platser.

Månaderna går och nu börjar alla bli stressade. Hamed eftersom han inte får göra nationella provet och etableringen tickar på, läraren eftersom hen inte vet hur mycket mer individanpassning man kan göra och dessutom vet att hen måste säga nej till nationella provet ännu en gång. Handläggarna på både integrationsenheten och Arbetsförmedlingen är också bekymrade. Läraren bokar nu in ännu ett samtal med Hamed och de diskuterar studierna och framtidsplaner utifrån den individuella studieplan som togs fram av studie- och yrkesvägledaren. Men det läraren inte vet är att eleven nyligen var hos handläggaren på Arbetsförmedlingen och gjorde samma sak där. Så två veckor senare när läraren nu tillsammans med syv hittat en praktikplats meddelar Hamed att nej, nästa vecka börjar han Korta vägen.

Nu är det snabba ryck som gäller så Hamed slutar på kommunens SFI och går över till Korta vägen. Någon överföring mellan skolorna kring Hameds studier hinns inte med utan en ny kartläggning och bedömning görs på Korta vägen för det behövs ju en plan. Där rullar det på ok ett tag men när kraven på svenska blir högre och engelskan inte räcker till anser man till sist att det är bättre för Hamed att avbryta Korta vägen. Han söker upp antagningsenheten för SFI igen men får höra att det är kö. Efter att ha köat ett tag börjar han igen på den kommunala SFI-skolan men läraren han hade förut har bytt jobb (till en grundskola med högre lön och ferietjänst) så den nya läraren behöver såklart tid för att göra en bedömning av vad Hamed kan.

När Hamed än en gång nekas att göra nationellt prov för C-kursen bestämmer han sig för att följa rådet från några vänner. Han byter till friskolekoncernens SFI som bedrivs på distans. Det ska visst vara lättare där. Först ska han bara träffa deras studie- och yrkesvägledare för att ta fram en plan.