Vi och De Andra – Kategoriseringens Mekanismer
Kategorisering av människor ligger till grund för många samhällsproblem, inklusive rasism.
Denna process skapar alltid en uppdelning mellan ”vi” och ”de andra”, där dessa två
grupper tilldelas fundamentalt olika egenskaper.
Vi-Gruppens Konstruktion
Vi-gruppen (ens egen grupp) konstrueras alltid positivt:
- Fokus på Likhet: Man betonar gemensamma positiva aspekter och likheter.
- Individuell Förståelse: Medlemmar i vi-gruppen ses som individer med personliga
aspekter och djup förståelse. - ”Kulturlösa”: Vi-gruppen (t.ex. ”vi i Sverige”) pratar sällan om sig själva som
”kulturbundna” eller definierade av sin kultur – det är bara det normala.
De Andras Konstruktion
”De andra” (främlingarna/de främmande) har alltid funnits i historien och konstrueras
negativt:
- Fokus på Skillnad: Man fokuserar på annorlundahet och negativa aspekter.
- Kategorisering: De andra kategoriseras i breda termer (”i många kulturella
områden”) och definieras som kulturbundna. - Negativa Konsekvenser: Denna konstruktion leder till avståndstagande, fördomar,
förutfattade meningar, diskriminering och i slutändan rasism.
Forskare har noterat att den negativa konstruktionen av ”de andra” har ökat under de senaste
40 åren av interkulturellt och mångkulturellt arbete.
Förskolans Ansvar för Inkludering
Den pågående konstruktionen av ”de andra” avspeglas i språket, till exempel när man
använder begrepp som ”barn med ett annat modersmål” eller ”utanförskap” (som
implicit betyder ”utanför det svenska”).
- Enhetssyn: Personalen i förskolan har ett särskilt ansvar att motverka dessa
konstruktioner. Alla barn, oavsett bakgrund, måste ses som ”vi” och tillhöra ”vår”
grupp. - Inkluderande Språk: Det är avgörande att sluta betona annorlundaheten. Alla barn
är våra barn, och alla föräldrar är våra föräldrar. Detta är grunden för samhörighet
och inkludering.
Vanliga frågor (FAQ)
Hur skiljer sig konstruktionen av ”vi” från ”de andra”? ”Vi” konstrueras positivt,
fokuserar på likheter och individuella egenskaper, och ses sällan som ”kulturbundna.” ”De
andra” konstrueras negativt, fokuserar på annorlundahet, och kategoriseras som
”kulturbundna” eller främmande.
Vad är risken med att använda begrepp som ”utanförskap” i skolan? Ordet
”utanförskap” riskerar att förstärka konstruktionen av ”de andra” genom att underförstått
placera den gruppen utanför det svenska, vilket motverkar inkludering och samhörighet.
Vad är förskolans viktigaste uppgift för att motverka ”vi och de andra”-tänkandet?
Den viktigaste uppgiften är att se alla barn och föräldrar som tillhörande vi-gruppen.
Personalen måste vara medveten om de negativa konstruktionerna och aktivt motverka
betoningen av att vara annorlunda.