För sju år sedan kom Hamza Ibrahim till Sverige som ensamkommande från Somalia. Sedan dess har han gått ut gymnasiet med toppbetyg, börjat studera statsvetenskap på Lunds universitet samt varit med och grundat Ensamkommandes Förbund. På EKB-Dagen HVB pratade han om den första tiden i Sverige och hur bemötandet av ensamkommande kan förbättras.

Sysselsättning
Enligt Ibrahim är väntan och ovissheten som ensamkommande barn och ungdomar utsätts för extremt psykiskt påfrestande. Att inte ha någon sysselsättning och att vänta på sin intervju hos Migrationsverket, sitt asylbeslut och att påbörja sin skolgång skapar en enorm otrygghet bland de unga, menar han.

– När jag hamnade på HVB-hemmet fanns det ingenting att göra, jag fick inte gå i skola och hade inga vänner. Istället börjar man tänka på sin familj, minnena hemifrån och från flykten. Det leder till att man inte mår bra psykiskt, förklarar Ibrahim.

Maktlösheten att inte skapa sin egen vardag var någonting som skapade stor oro hos Ibrahim, samtidigt säger han att den stress han upplevde inte kan jämföras med den som ungdomar upplever idag då väntetiderna är så långa.

Skola
Att få en snabb skolplacering och komma igång med sin skolgång är en av punkterna som Ibrahim menar är avgörande för att ungdomarna ska börja känna trygghet.

– Skolan är en trygghetsfaktor i sig. Där träffar man andra att prata med och man får någonting att göra.

I skolan, säger Ibrahim, måste man arbeta med att minimera chansen för utanförskap.

– Även när man börjar skolan har man ett parallellt liv med de andra eleverna. Jag kommer ihåg att vi som pratade andra språk satt i en del av matsalen och det fanns nästa som en gräns mellan de elever som gick på nationella program och oss.

Enligt Ibrahim är utanförskap något som få väljer att prata om. Han menar att man i skolor behöver arbeta med sitt synsätt på integration och inkludering.

– Integration handlar om anpassning och det är den inställningen man har. Istället borde man fokusera på att skapa ett möte i olika verksamheter.

Här menar han att man kan ta inspiration från den ideella sektorn som arbetar med mötet mellan människor istället för att fokusera på att nyanlända ska integreras.

Personal på boendet
Att Ibrahim har lyckats ta sig dit han är idag menar han beror på att han har haft engagerade vuxna i sin omgivning. Enligt honom bör personal på boenden vara ”generösa medmänniskor”.

– Ni kan tänka er att de har rest igenom alla dessa länder, varit utsatta hela sina liv och tillslut hamnat på ett HVB-boende. De behöver vuxna som bryr sig och som ser till deras behov. Det kan vara småsaker som hur man mår, vad man behöver men också att ta sig extra tid när det behövs.

I samhället finns det en föreställning om att ensamkommande barn och ungdomar är en homogen grupp, enligt Ibrahim. Därför menar han att det är extra viktigt att de unga på sitt boende, i skolan och på aktiviteter blir sedda för sin egen person och sina egna behov.

Den här artikeln är baserad på anförande från EKB-Dagen HVB, forum om ensamkommande flyktingbarn, anordnad av Integrationsforum. Konferensen riktade sig till dig som arbetar inom hvb och boende. Under dagen fick deltagarna ta del av bland annat expertanförande från Rädda Barnen och beteendevetaren Maria Bauer samt ett praktikfall från Uppsala kommun och Uppsala universitet. Totalt deltog cirka 300 personer från hela Sverige på konferensen den 8 februari 2017.

För information om kommande konferenser anmäl dig till Integrationsforums nyhetsbrev här nedan.