Komplexiteten i Hedersärenden

Hedersrelaterat våld och förtryck är inte ett nytt problem, men de specifika omständigheterna
gör handläggningen mycket svår. Tidiga fall (sekelskiftet 2000) visade på en ny typ av
komplexitet som socialtjänsten inte var förberedd på:

• Påtryckningar: Socialarbetare utsätts för massiva påtryckningar från en stor mängd
  aktörer – släktingar, myndighetspersoner och personer med hög befattning – som
  försöker få den utsatta att återvända hem. Detta krävde i ett tidigt fall att handläggarna
  fick dela på sig för att hantera situationen.
• Beroende och Våld: Ärendena involverar ofta flera våldsformer, som ekonomiskt
  våld (där familjemedlemmar är beroende av den manliga delen av familjen), fysiskt
  våld och sträng kontroll.
• Bristande Kompetens och Samverkan: Tidiga fall visade att socialtjänsten kunde
  missförstå komplexiteten, vilket ledde till att utsatta flickor lurades tillbaka till
  familjen och riskerade att föras utomlands (t.ex. för att giftas bort via Europol).
  Samverkan med polis och andra myndigheter är därför absolut nödvändigt.

Handläggning och Skyddsbedömning

Oavsett våldstyp måste handläggningen av hedersrelaterat våld alltid inledas med en
skyddsbedömning.

Processen: Ärendet kan komma in som en ansökan (barn och unga över 15 år har rätt att
söka hjälp själva), men de flesta gånger är det en anmälan från skolan, som är en mycket
viktig aktör att samverka med. Vid akut situation ska skyddet alltid gå före processen.
Skyddsbedömningar och riskbedömningar måste göras regelbundet och hela tiden vid
behov. Detta är extra viktigt på grund av den höga risken för manipulation från familjen som
vill återupprätta hedern.

Bemötande: Det krävs tydlighet och respektfullt bemötande. Man måste vara tydlig med
att ”det här har kommit fram, vi är oroliga, och tills vi vet mer måste vi göra den här
insatsen.” Man ska alltid erbjuda och använda en kvalificerad och auktoriserad tolk, även
om familjen inte kräver det.

Lagstiftning: SOL vs. LVU

Socialtjänstlagen (SOL) är en ramlag och första ingången. Dess fördel är att det bygger på
samtycke och samförstånd, vilket underlättar en framtida förändringsprocess i familjen.
Faran med SOL är dock att man kan missa en risksituation, då familjen kan manipulera
samtycket.

Om det inte är möjligt att nå ett samförstånd och om skyddet inte kan garanteras frivilligt,
måste man gå in med tvång enligt LVU (Lagen om vård av unga). LVU möjliggör:

• Tvångsplacering.
• Begränsat umgänge.
• Hemlighållande av vistelseadressen vid starkt skyddsbehov.

Balansen mellan lagarna: Det har historiskt funnits en skev fördelning där man gått in med
tvång (LVU) direkt, vilket riskerar att köra kontakten med den utsatta. Även om hedersvåld är
en allvarlig problematik, går det i de flesta fall att jobba traditionellt genom SOL om man
bara är extremt noggrann med de regelbundna skydds- och riskbedömningarna. Man bör helst
inte jobba ensam i dessa ärenden.

Vanliga frågor (FAQ)

Varför är handläggning av hedersrelaterat våld så komplext för socialtjänsten?
Komplexiteten beror på de unika mekanismerna i hederskontexter, inklusive massiva
påtryckningar från en stor släktkrets, allvarlig risk för bortförande och förekomsten av
flera våldsformer som ekonomiskt våld. Detta kräver hög kompetens och samverkan med
polis.
Vad är viktigast att tänka på vid en skyddsbedömning i dessa ärenden? Det är avgörande
att göra skyddsbedömningar regelbundet och vid behov, inte bara en gång. Detta beror på
den höga risken för manipulationer från familjen som syftar till att återupprätta hedern och
få den unge att komma hem.
När ska man använda LVU istället för SOL i ett hedersärende? SOL (frivillig placering)
är att föredra för att jobba med förändring, men om det inte är möjligt att nå ett samförstånd
och om skyddet inte kan garanteras frivilligt, måste man använda LVU
(tvångsomhändertagande). Skyddet måste alltid gå först i akuta situationer.