Nyheter

Det kontinuerliga intaget och flexibilitetens förbannelse

Av: Lillemor Persson

För några år sedan skrev jag, på den numera vilande SFI-bloggen, och lyfte fram det koncept för närdistansstudier som skolan jag arbetar på har. Stolt, glad (och som en reaktion på det ständiga mantrat om flexibilitet och individanpassning som hörs från politikerhåll) döpte jag mitt inlägg till ”Flexibelt så det förslår”. För hela konceptet, som jag fortfarande håller högt och ser behovet av, går ut på att elever som arbetar, har praktik eller studerar vid andra skolor kan studera sfi via lärplattform men fortfarande ha stor möjlighet att komma till skolan för handledning och muntlig kommunikation och interaktion med lärare och andra elever. Den typen av upplägg tror jag är helt nödvändigt för att möjliggöra för många att studera svenska samtidigt med andra aktiviteter istället för att avbryta sina studier.

Fast det är något som skaver med flexibiliteten inom sfi. Särskilt för de kurser där eleverna studerar på heltid och förväntas delta fem dagar i veckan. För även om riksdagspartierna verkar ha missat både läroplanen för vuxenutbildningen och kursplanen för sfi och fortfarande tror att en av de viktigaste frågorna är att ”sfi måste bli mer flexibelt” vet ju vi som arbetar med vuxna nyanlända att är det något som sfi redan är, och länge har varit, så är det just det. För i vilken annan skolform tänker man att det är helt naturligt att dra igång en kurs och sedan vecka efter vecka ta emot nya elever i stort sett till dess inga fler ryms i klassrummet?

Jag frågar mig också om kontinuerligt intag också snarare motverkar än leder till snabbare genomströmning på sfi? Utifrån egen erfarenhet skulle jag uppskatta att, istället för att löpande ta in fler och nya elever under kursens gång, kunna jobba intensivt med en och samma grupp av elever. Så klockrent är det nämligen inte för gruppdynamiken att gruppen ständigt förändras och byts ut (även om eleverna allt som oftast är väldigt omhändertagande och välkomnande till nya i klassen). Enligt en rapport om vuxenutbildningen från Lärarförbundet medför det också för många lärare ”en rörig arbetssituation där de elever som gått längre i grupperna kommer i kläm eftersom lärarna ständigt måste fokusera på att få in de nya eleverna i arbetet.”

Att det löpande intaget handlar om att nyanlända så snabbt som möjligt ska erbjudas sfi-studier och inte behöva vänta eller köa för länge är fullt förståeligt men det är märkligt att rutinerna för intag ändå ser oerhört olika ut runt om i landet. Hur är det möjligt att vissa anordnare tolkar det som att man kan styra upp det till intag en gång mer månad eller till och med varannan månad medan andra fyller på så länge det finns plats? Och hur rörigt ska det bli innan någon ifrågasätter och säger att det faktiskt kanske är vettigare att elever väntar några veckor extra för att då mötas av väl förberedda lärare och undervisning som inte forceras fram? Kanske politikernas mantra om mer flexibilitet också kommer från att regelverket kring sfi fortfarande verkar högst oklart till och med för många av de som jobbar med sfi?

Hela systemet med att ständigt ta emot nya elever till en kurs innebär också högt ställda krav och förväntningar på lärarna och bedömningen av elevernas progression och kunskaper. Detta eftersom det i princip leder till att man egentligen aldrig har varken kursstart eller kursslut utan varje dag och vecka ska ta ställning till vem eller vilka av eleverna som just nu når E i kunskapskraven och därför ska erbjudas nationellt prov och skickas vidare till nästa kurs. Att vara lärare är att ha ett yrke med höga krav oavsett vilken skolform man jobbar inom men då sfi brottas med låg lärarbehörighet, många gånger orimliga arbetsvillkor, bristande likvärdighet och höga förväntningar men dåliga förutsättningar skulle en översyn av hur intag görs vara en viktig del i att kvalitetssäkra sfi och öka likvärdigheten.

Det kontinuerliga intaget på sfi ser väldigt olika ut runt om i landets skolor. I små orter med liten verksamhet kanske det inte ens upplevs som ett bekymmer för där måste man istället handskas med svårigheten att individanpassa då det ofta inte går att erbjuda grupper uppdelade efter studieväg men i städer och orter där lärare får ta emot nya elever på löpande band är det både bekymmersamt och stressande.

Kommande konferenser & kurser inom sfi:

SFI-Forum Etablering, 6 november i Stockholm 

SFI-Forum Lärare, 7 november i Stockholm