BBIC som Utredningsmodell

BBIC (Barns Behov I Centrum) är den standardiserade utredningsmodell som används av
socialtjänsten i hela Sverige för ärenden som rör barn och unga. Modellen, som har sin grund
i Barnkonventionen och aktuell forskning, är ett utmärkt sätt att strukturera upp
utredningsarbetet och kartlägga en familjs totala problematik.

BBIC implementerades delvis för att säkerställa att placeringar utanför hemmet inte gjordes i
onödan, eller utan att leda till verklig förändring.

BBIC-Triangeln: Modellen bygger på tre huvudområden som påverkar varandra:

1. Barnens Behov
2. Föräldrarnas Förmåga
3. Familj och Miljö

Viktiga Behovsområden vid Hedersärenden

Även om många socialtjänster använder utredningsplaner för att snabba på processen genom
att ta bort vissa behovsområden, är det vid våld och hedersrelaterat våld och förtryck
avgörande att behålla så många behovsområden som möjligt. Annars riskerar man att missa
väsentlig problematik.

Speciellt viktiga områden i triangeln ”Barnens Behov”:

• Hälsa: Starkt förtryck och våld påverkar alltid barnets hälsa, så denna del kan inte tas
  bort.
• Skola/Utbildning: Möjligheten till skolgång och en framtid med egen försörjning
  hotas ofta av hedersförtryck (t.ex. vid bortgifte), vilket måste utredas.
• Känslomässighet och Beteende: Utåtagerande beteende kan vara barnets sätt att söka
  hjälp när de inte kan sätta ord på sin utsatthet. Man måste ta reda på varför barnet
  agerar som det gör.
• Sociala Relationer: Det är viktigt att kartlägga om barnet får ha kontakter utanför
  familjen, har vänner och fritidsintressen – en indikator på huruvida de kontrolleras.

Kartläggning av Föräldrar och Miljö

Även de övriga två områdena i triangeln måste undersökas noggrant, då de kan vara kopplade
till hedersproblematiken.

Föräldrarnas Förmåga:

• Grundläggande Behov: Har familjen andra problem som fattigdom eller
  utanförskap? Forskning visar att utsatta socioekonomiska situationer kan öka risken
  för förtryck och skadliga sedvänjor.
• Stimulans och Vägledning: Gör föräldrarna skillnad på pojkar och flickor i sin
  uppfostran? Uppmärksammas den individuellens behov eller fostras alla efter samma
  mall?
• Känslomässig Tillgänglighet: Handlar om hur föräldrarna möter barnet och uttrycker
  sina egna känslor. Är föräldern skadad av traumatiska upplevelser (som krig eller
  flykt)?
• Skydd och Säkerhet: Det absolut viktigaste i en våldsutredning är hur föräldrarna
  tillgodoser säkerheten för barnet.

Familj och Miljö: Här kartläggs hela sammanhanget: familjehistorien (har det förekommit
tvångsäktenskap tidigare?), kontrollnivå, och om det finns påtryckare utanför familjen (i
Sverige eller utomlands). Man måste också bedöma om familjen är helt isolerad eller har ett
nätverk som kan erbjuda insatser.

Genom att använda hela BBIC-triangeln får socialtjänsten en totalbild av familjens behov,
vilket är nödvändigt för att sätta in rätt insatser, vare sig de är frivilliga eller med tvång.

Vanliga frågor (FAQ)

Varför ska man inte ta bort behovsområden i utredningsplanen vid hedersärenden? Vid
hedersrelaterat våld och förtryck är problematiken ofta mångfacetterad och dold. Att ta bort
områden (som Hälsa eller Sociala Relationer) ökar risken att man missar viktiga faktorer som
bidrar till eller döljer utsattheten.
Hur kan man upptäcka hedersvåld när den unge inte kan prata om det? Man kan titta på
indikationer i BBIC-områden som Känslomässighet och Beteende. Utåtagerande,
utåtagerande, eller avvikande beteende kan vara ett sätt för den unge att signalera att hen
söker hjälp, även om hen inte har kunskap att sätta ord på ”hedersrelaterat våld”.
Vad är kopplingen mellan fattigdom/utanförskap och hedersförtryck enligt BBIC? Inom
BBIC tittar man på Föräldrarnas Förmåga. Svensk forskning visar att om en familj befinner
sig i ett utsatt utanförskap eller fattigdom, kan det öka risken för att förtryck och skadliga
sedvänjor används som en strategi för att bibehålla kontroll och struktur.