Varför är sfi satt på undantag? Undantag från allt utom kritik och misstro känns det som mellan varven. Den här våren har nämligen kritiken mot sfi duggat tätt medan förslagen på förbättringar och bättre förutsättningar lyst med sin frånvaro, åtminstone från politikerhåll.

De avslöjanden som skett, till exempel om sfi i Stockholm och Malmö, har varit högst relevanta och det är oerhört viktigt att missförhållanden inom vuxenutbildningen lyfts fram men enbart kritik gör ju inte en verksamhet bättre. Om sfi ska förbättras måste man också börja fundera på hur man kan gå tillväga. Fast det kanske är så att om man vill höra konkreta förslag på satsningar får man ge dem själv. Så då gör jag helt enkelt så.

1. Det behövs en nationell, statlig satsning på sfi. De riktade statsbidrag som funnits att söka för att utveckla sfi har varit väl behövliga och har möjliggjort många värdefulla satsningar hos enskilda verksamheter men för att komma till rätta med till exempel låg lärarbehörighet och behov av kompetensutveckling måste det till mer medel. Höga mål och visioner för vuxenutbildningen rimmar illa med besparingskrav, utbildning på entreprenad där billigast anbud vinner och skolor där vinst inte återinvesteras i verksamheten. Även om regeringen ska tillsätta en utredning om sfi är risken att det inte är tillräckligt om inte utredningen också kommer fram till hur satsningar kan se ut. Det är till exempel oroande att läsa i DN att utredningen bl.a. ska ”undersöka hur man kan snabba på genomströmningen genom sfi” då det kontinuerliga intaget, där lärare kan få nya elever flera gånger per månad, gör det svårare att planera och följa upp undervisningen. Dessutom riskerar det ständiga fokuset på snabba intag, snabb progression och snabb genomströmning att leda till att man glömmer bort en särdeles viktig poäng. Nämligen att språkinlärning tar tid.

2. Öka likvärdigheten nationellt sett. Det finns fantastiska sfi-skolor både inom kommunal och privat verksamhet och överallt hittar man drivna, kunniga och djupt engagerade lärare som försöker göra det bästa av förutsättningarna. Men att det på en skola sitter över 40 elever i ett klassrum medan det i grannkommunen är 20 elever per lärare är inte rimligt. Precis som att det är fullständigt horribelt att det på vissa håll krävs att lärare ska undervisa kring 30h i veckan medan normen hos många verksamheter ligger kring 18 lektionstimmar per vecka. Här behövs det statliga riktlinjer som reglerar åtminstone maxtak för såväl undervisningstid som antal elever per grupp. Här kan man också se vikten av att skolledning och huvudmän förstår sig på och känner till vilka behov som finns inom sfi. Det är enorm skillnad på att undervisa på olika studievägar och det påverkar såklart hur stora elevgrupperna kan tänkas vara. Dessutom kommer det alltid på vissa håll att finna så små verksamheter att renodlade studievägar och klasser helt enkelt inte går att ha vilket ställer än större krav på lärarnas möjligheter och förutsättningar att undervisa individanpassat. Skolledare och huvudmän har där ett stort ansvar för att ge sin personal möjlighet att kompetensutvecklas, möta andra lärare och utbyta erfarenheter och reella möjligheter att påverka sin egen och elevernas arbetsmiljö.

3. Erkänn den enorma betydelse som sfi har för så väl integration, etablering, det livslånga lärandet som den enskilde individen och gör det genom att höja statusen. Se till att även vuxenutbildningen omfattas av samtliga statliga satsningar på exempelvis lön, kompetensutveckling och karriärvägar. Oaktat hur lärarlönelyft och förstelärartjänster fallit ut är det oerhört märkligt att lärare inom vuxenutbildningen inte ens omfattades av lärarlönelyftet och andelen förstelärare på sfi är försvinnande få. Vill man både behålla och rekrytera behöriga och legitimerade lärare är det likvärdighet och statushöjning som måste till, inte otydlighet och sämre villkor.

Det är helt enkelt dags att för ett nytt förhållningssätt till sfi, och då särskilt för våra politiker, nämligen att för varje gång man kritiserar sfi presenterar man samtidigt minst ett förslag för hur förbättring ska se ut och genomföras.

Kommande konferenser & kurser inom sfi:

SFI-Forum Etablering, 6 november i Stockholm 

SFI-Forum Lärare, 7 november i Stockholm

Digitala & webbaserade verktyg för språkutveckling, 7 november i Stockholm