Funktionsvariation har i sig inget att göra med interkulturalitet. Alla barn, oavsett
funktionsförmåga, har en kultur, har rätt till sin kultur och har rätt till kunskap om kulturell
mångfald. Däremot kan föräldrars kulturella bakgrund och barnsyn påverka hur de ser på
funktionsvariation och behovet av stöd.

Kulturella Skillnader i Barnsyn

Barnsynen är nära kopplad till den kulturella kontexten och till hur forskning och tradition
har format förväntningarna på barnet:

Den Svenska Förskolans Barnsyn

Inom svensk förskola är en specifik barnsyn dominant, vilken betraktar barnet som:

• Kompetent och Självständigt: Barnet har ett eget driv att lära sig och har en egen
  vilja och egna rättigheter.
• Ansvarsfullt (men inte för mycket): Barnet förväntas lära sig att klä på sig, äta
  själv och ta ansvar för sina egna saker.
• Begränsat Ansvar: Barnet ska däremot inte åläggas för mycket ansvar, såsom att
  passa småsyskon eller ta för stort ansvar i hemmet. Denna balans är central i svensk
  läroplan.

Kulturkrockar gällande Utveckling

Krockar kan uppstå när föräldrar har en annan barnsyn som inte stämmer överens med
förskolans normer:

• Olika förväntningar: En förälder kanske inte anser att det hör barndomen till att klä
  sig själv eller ta ansvar för sina saker, och ger barnet mer hjälp än vad förskolan gör.
• Försenad Upptäckt: Denna olikhet i barnsyn kan leda till att föräldrar inte
  upptäcker ett behov av stöd lika tidigt som personalen, eftersom barnet hemma får
  det stöd som maskerar funktionsvariationen.

Funktionsvariation som Kulturellt Tabu

I vissa kulturella kontexter kan funktionsnedsättningar eller behov av extra stöd bära på en
stark känsla av skam eller vara ett tabu.

• Skam och Förnekelse: I dessa fall kan föräldrars motvilja att prata om
  funktionsvariationer eller behov av stöd inte bero på att de har missat det. Istället
  handlar det om att det är något djupt skamligt att erkänna eller vara öppen med. Detta
  försvårar dialogen om barnets behov.

Den Normkritiska Medvetenheten

För att framgångsrikt kunna samarbeta med familjer kring dessa känsliga frågor är det viktigt
att pedagogen använder ett normkritiskt perspektiv:

1. Självmedvetenhet: Bli medveten om den egna barnsynen (”Hur tänker jag? Hur
   tänker vi i personalgruppen?”).
2. Förberedelse: Var beredd på att föräldrar kan komma in med helt andra förståelser
   gällande barnets utveckling och synen på funktionsvariation.

Med denna medvetenhet som grund är det möjligt att föra en nyfiken, vänlig och
intresserad dialog med föräldrarna. Detta är nyckeln för att nå en gemensam förståelse och
stötta barnet på bästa sätt.

Vanliga frågor (FAQ)

Har funktionsvariation något med interkulturalitet att göra? Nej, funktionsvariation i sig
är inte interkulturellt. Däremot kan föräldrars kulturella bakgrund och barnsyn påverka
hur de ser på funktionsvariation och hur man ska hantera barnets behov av stöd.
Hur kan en annan barnsyn leda till att ett behov av stöd upptäcks sent? Om föräldrarna,
i linje med sin barnsyn, ger barnet mer hjälp hemma (t.ex. med påklädning eller mat), kan
barnets behov av stöd maskeras, vilket gör att föräldrarna upptäcker funktionsvariationen
senare än förskolans personal.
Vad är syftet med att använda ett normkritiskt perspektiv gällande funktionsvariation?
Syftet är att göra pedagogerna medvetna om den egna, dominanta barnsynen (kompetent
barn) och att vara förberedd på att möta föräldrar med andra uppfattningar (t.ex. att
funktionsvariation är skamligt), vilket möjliggör en öppen och icke-dömande dialog.