Amir Hashemi-Nik vid Länsstyrelsen Stockholm är utvecklingsledare och nationell samordnare för ensamkommande barn som försvinner. På EKB-Dagen den 7 februari i Stockholm kommer han att presentera den nationella kartläggningen av ensamkommande flyktingbarn som försvinner samt hur man förebygger problemet.

Amir Hashemi-Nik har en samordnarfunktion mellan alla 21 länsstyrelser i Stockholm. Länstyrelsen Stockholm fick i uppdrag av regeringen att titta på tre olika faktorer vad gäller ensamkommande unga som försvinner.

Det första var att ta fram en kartläggning för att förstå situationen bättre: hur problematiken ser ut, hur många barn det handlar om och vad som händer med barn som försvinner.

– Vi fick kritik från FN:s barnrättskommitté för att många barn försvinner och när det sker brister vi i våra åtgärder, berättar Amir Hashemi-Nik.

Tillsammans med andra berörda myndigheter och aktörer fick Länsstyrelsen i uppdrag att ta fram åtgärdsförslag till regeringen och därefter sprida resultat och metoder till aktörer både regionalt och nationellt.

Länsstyrelsen överblickade en period på tre och ett halvt år, 2013 till maj 2016, och kunde kartlägga att 1829 barn registrerats som avvikna under den perioden.

– Jag brukar säga att det är två hela skolklasser per månad under den här perioden som har försvunnit. Det har varit viktigt för oss att kartläggningen kan brytas ned på regional nivå för att ge våra länsstyrelsekollegor information som de kan använda i respektive län och förstå situationen bättre, säger Amir Hashemi-Nik.

De gjorde en omfattande enkätundersökning som visade att många kommuner inte har skriftliga riktlinjer och rutiner både när det gäller det förebyggande arbetet eller när ett barn väl har försvunnit.

– Jag tror att det kan handla om att det är väldigt många aktörer som är involverade runt barnen och det kräver tid och resurser att ta fram rutiner och arbetssätt. Det är en komplex fråga, säger Amir Hashemi-Nik.

Under de tre och ett halvt år som kartläggningen tittat på var de tre största nationalitetsgrupperna som försvinner Marocko, Afghanistan och Somalia. I enkätundersökningen framgick att förmodade orsaker till försvinnande var att barnet fått avslag och ville undvika utvisning. Den näst största förmodade orsaken var rädsla för avslag och den tredje var att barnet ville till en annan kommun eller ett annat land.

I februari 2017 överlämnades en åtgärdsplan till regeringen. Planen är uppdelad på fem teman.

Statistik och rapportering samt samverkan och samordning.

– Vi måste bli bättre på att samverka på nationell och lokal nivå, menar Amir Hashemi-Nik.

Lagstiftning och handläggningstider.

– Konsekvensanalyser måste vi bli bättre på och handläggningstiderna på Migrationsverket måste bli kortare, säger Amir Hashemi-Nik.

God man och överförmyndare.

– Här ger vi ett antal förslag på hur man kan förbättra lagstiftningen på området, säger Amir Hashemi-Nik.

Psykisk ohälsa och psykosociala problem.

– Det är inte bara regeringen som behöver göra något i frågan, alla involverade myndigheter och även civilsamhället har också en roll att spela. Vi har försökt att genom uppdraget skapa goda förutsättningar för att jobba på lokal och regional nivå. Vi har tagit fram ett metodstöd som handlar om att underlätta samverkansprocesser på lokal och regional nivå. Den är väldigt konkret och ger redskap för att underlätta framtagandet av samverkansplaner i länen. Många länsstyrelser har använt sig av den under året, berättar Amir Hashemi-Nik.

”Måste göra allt i vår makt för att skydda alla barn”
– Vi har genom åren sett exempel på hur barn har lämnat sina boenden och sedan hittats mördade. När en flicka försvann från sitt boende i Stockholm förra året, ryckte man på axlarna och tänkte att ännu en som försvinner. Just den här flickan hittades efter en månad mördad och nedgrävd i skogen. Det finns även inspelade band på samtal mellan gripna pedofiler, där man kan höra dem säga ”Det är bäst att vi kidnappar ensamkommande barn eftersom det inte är någon som letar efter dem”. Det här är ett fönster in i den utsatthet som den här gruppen befinner sig i. Vi måste verkligen göra allt i vår makt för att skydda alla barn, oavsett varifrån de kommer eller om de har vårdnadshavare i landet eller inte. Vi måste ta ensamkommande barns försvinnande på lika stort allvar som när en Lisa eller en Nils försvinner, avslutar Amir Hashemi-Nik.

Amir Hashemi-Nik är en av talarna på EKB-Dagen den 7 februari i Stockholm. Information om våra andra konferenser & kurser hittar du här. 

Skribent: Elin Bisander