Lillemor Persson: ”Det är knäckande att läsa artiklar om brister, problem och utmaningar för sfi”
Precis som många av de elever jag och mina kollegor möter älskar jag sfi. Men det är knäckande när man ser program som Kalla Faktas granskning av sfi-anordnare om brister, problem och utmaningar för sfi, skriver sfi-läraren Lillemor Persson.
”Efter bara två minuter i min stol bland mina klasskamrater och lärare glömde jag mina problem och kände jag mig lycklig att vara här, att dela med dem dess erfarenheterna.”
Det är roligt och energifyllt att komma till skolan, möta eleverna, planera, hålla i och efterarbeta lektionerna och även om den administrativa arbetsbördan växer också inom vuxenutbildningen är det hanterbart än så länge. Jag har dessutom ynnesten att jobba på en arbetsplats som verkligen försöker att ligga i framkant när det gäller undervisning och utbildning för vuxna nyanlända och jag tror att många sfi-lärare runt om i landet instämmer med mig när jag säger att det är ett av världens bästa lärarjobb. Men det är knäckande när man ser program som Kalla Faktas granskning av sfi-anordnare och läser artiklar och debattinlägg efter varandra om brister, problem och utmaningar för sfi.
Det är nedbrytande eftersom fokus alltför många gånger hamnar fel när sfi granskas och när fokus faktiskt landar rätt verkar det som att gemene man och politiker ändå inte vill ta i eller erkänna grundproblematiken. För det är inte målgruppen som det ska ställas högre krav på. Det är inte lärarna som måste jobba effektivare eller bättre och det är inte så att det inte ställs krav på sfi och våra elever!
Läser jag en kommentar till där Anders Andersson säger att invandrare bara går på sfi för att få bidrag, där Sara Svensson skriver att hon har en kompis som har en vän som läste sfi och det var minsann superkasst eller ett debattinlägg där valfri politiker skriver om tuffare krav på nyanlända eller att sfi fungerar dåligt, då gör jag en Gunnar Axén, se fotnot, men det är datorn jag kastar ut och inte teven.
Kalla Faktas granskning kommer nämligen inte som någon överraskning om man arbetar inom sfi. Vi vet att det finns många utmaningar för vuxenutbildningen och upphandlingarna är en av dem. Mer än hälften av all vuxenutbildning läggs ut på entreprenad och att kvalitén säkerställs, trots pressade priser och låga anbud, hänger på att huvudmännen, det vill säga kommunerna, faktiskt ställer krav och följer upp att anordnarna håller det de lovat i anbuden. Men det borde inte vara någon nyhet för någon som är verksam inom eller ansvarar för sfi att lärarbehörigheten och lärartätheten är betydligt lägre hos andra anordnare än de kommunala. Det är upprörande, men inte förvånade längre, när man hör om sfi-lärare med över 25 undervisningstimmar per vecka eller grupper med över 40–50 elever men det som är än mer upprörande än själva ”nyheten” är att det får fortsätta såhär år efter år.
För det här är en fråga om likvärdighet. Det finns nämligen sfi-skolor, såväl privata som kommunala, som fungerar utmärkt. Där det satsas på att ge vuxna nyanlända de grundläggande kunskaper i svenska som behövs för att studera vidare eller etablera sig på arbetsmarknaden. Där eleverna får möta utbildade, behöriga lärare med bra arbetsvillkor. Där elevernas behov och förutsättningar står i fokus för att få en så bra start som möjligt i sitt nya land. Men det är sorgligt att medan vissa nyanlända möter den typen av skola sitter andra i klassrum där alla elever knappt ryms, där läraren inte räcker till, grupperna ständigt fylls på och lika ofta som det kommer nya elever byter man lärare.
Istället för att som politiker säga att sfi fungerar dåligt och måste förändras borde man istället se till att fixa förutsättningarna och arbeta för att oavsett var i Sverige man hamnar som nyanländ ska få en bra utbildning. Skrota det nuvarande systemet med upphandling på entreprenad, se över det kontinuerliga intaget på kurserna, reglera undervisningstiden, satsa på att behålla samt rekrytera behöriga lärare och hitta sätt att hjälpa obehöriga att bli behöriga. Då har vi kommit långt på vägen mot en likvärdig skola även för vuxna. Tills dess tänker jag fortsätta vara förbannad över situationen nationellt men glad över att jag lokalt känner samma som min före detta elev: ”Varje dagarna när jag kommer till sfi jag blir lycklig.”
Fotnot: Gunnar Axén (M) körde i eter och ilska teven till återvinningen efter Athena Farrokhzads sommarprat 2014.
Fler artiklar av skribenten:
”Jag ger betygsskalan på sfi underkänt”